Smeknamn

är vanligt förekommande där vi jobbar. De baseras ofta på utseende och ibland på klantigheter personen ifråga har utsatt sig själv - och ibland andra - för. Den som till exempel någon gång har ramlat i vattnet på fyllan inför vänner och bekanta får smeknamnen Plums. Den längste kollegan på jobbet döps snabbt till Lången. På basis av detta tänkte vi gå igenom de smeknamn vi har burit under de nio år vi har jobbat för samma företag.

Satan
Namnet fick vi när vi, sommaren 1998, klampade in på jobbet för första gången. Iförd lång svart läderrock, MC-stövlar med plåtskenor över smalbenen (och fem spännen per stövel) och långt mörkbrunt hår. På den tiden var vi övertygade att om det fanns en gud var denne ond, så vi fann namnet smickrande.
Det tog fyra år innan vi fick namnbrickor på våra skjortor. Innan dess var vi alltjämt kända som Satan. Detta smeknamn har hållt i sig tills dags dato, men några inhopp har följande namn gjort:

Preacher
Den första april i år smög sig bilden nedan ut på internet. Den var en viktig del i ett lyckat första-april-skämt. Några av våra kollegor fastnade för vår uppenbarelse, Satan i prästkläder. Preacher var född.
(Den uppmärksamme noterar att det långa håret inte längre finns kvar och att vi bär glasögon för ovanlighetens skull.)

Yogafröken
Det här smeknamnet är snarare ett öknamn och yngst i namnskaran. Det såg dagens ljus - eller snarare nattens mörker - i veckan. En avundsjuk kollega fick reda på att vi hade testat på yoga tillsammans med en mycket söt och trevlig ung kvinna, som vi också arbetar med, och fann det nödvändigt att utmåla oss som.. tja, yoga är faktiskt rätt svettigt, så vi vet inte riktigt vad som menades med just den kommentaren.

Smeknamn har en fantastisk förmåga att aldrig försvinna, att envetet bita sig fast vid en person och vi har för länge sedan accepterat att våra sommarjobbare för alltid kommer att känna oss som Satan, innan de vågar prata med oss.

See you in hell!