Spontanitet

Enormt många kvinnor på dejtingsajter hävdar att de är spontana och att de vill träffa någon som är spontan.

Men att vara spontan är i viss mån också att överraska. Att bara dyka upp med två biljetter till Rom en tisdagseftermiddag och säga "packa lite kläder, i morgon träffar vi påven". Det är ju spontant, det överraskar.

Så hur ska man vara spontan och överraska, när hon förväntar sig det? "Gör nåt roligt då! Säg nåt kul!" Uppmaningar som har lämnat mången komiker villrådig och tunghäftad.

Hur kul är det att exempelvis köpa blommor, bara sådär spontant, när hon sitter hemma och förväntar sig att man ska köpa blommor, bara sådär spontant? Det känns ju inte direkt som en stundens ingivelse.

Man kan dock vara spontan på andra sätt. Man kan tex gå med sitt damsällskap på Avenyn, plötsligt knuffa ut någon helt okänd människa framför 3:ans spårvagn och sedan, när spårvagnen har bromsat in och blodet har slutat regna över gatstenarna, säga "jag kom på att jag skulle göra det alldeles nu, det var väl spontant?"

Eller, mitt under ett mysigt samlag, manövrera in sig i "fel" hål, bara för att man kände för det. För det, det kan man räkna med är både spontant och överraskande för henne.

Nej, spontanitet är ett överanvänt begrepp som används utan eftertanke. Fast just det är ju spontant.

Födelsedag

Då var det dags igen, fast inte riktigt igen, för årets födelsedag är The Big Three Oh.

Eftersom trettioårskrisen infann sig någon gång runt 2004 tar vi det hela med ro. Dagen firas i stillhet med modern. Katten bryr sig inte ett skvatt och jagar inbillade insekter i sovrummet.

Guitarhero, lost in translation

Vi har inhandlat ett styck Playstation 3 och ett styck GuitarHero III, ett spel där man lirar hårdrockslåtar på en liten ukelele-stor plastgitarr. Det är fantastiskt roligt. Vi gick upp på GuitarHeros hemsida. I den svenska sektionen kan man läsa följande.

Gnomes elves och orcs diskutera ute med en olik yxa när World of Warcraft musik debut så fri till å lassa av belåtenhet för Guitarhero III: Legends of rock.

Come again? Någon har varit lite snabb med översättarprogrammet...

Endymion

Allt som skilde Keith Nathan Dodson från att stå barfota i regnvått gräs var sexton centimeter stål och dryga fyrtio centimeter betong. Han kunde naturligtvis inte veta att det fanns gräs på andra sidan väggen, men han drömde ofta om grönt gräs mellan tårna. I dessa drömmar stod han på en äng med nyslaget gräs, kände den speciella doften och såg solen gå upp över horisonten.

Det var länge sedan han senast såg gräs, eller för den delen något annat än de här fyra väggarna, den enkla britsen, handfatet och toalettstolen. Allt han hade kvar av världen utanför var minnen, många dunkla och vaga. Han visste att året var 2011 efter Kristi födelse, men veckodagar och månader var för honom bara abstrakta begrepp. Minnet av den gröna ängen i gryningen höll sig dock fast...

Keith Nathan Dodson hade genom åren lärt sig att se bortom de massiva väggarna. Genom att söka sig inåt, in till sina minnen, kunde han färdas både i tid och rum. Han kunde på ett ögonblick sluta ögonen och vara i Buenos Aires, för att i nästa sekund besöka Oslos snövita gator, för att ett ögonblick senare befinna sig i Jerusalem. Han funderade aldrig på hur platserna hade förändrats, utan höll sig i sitt minnes universum. Där hade allt konserverats sedan han låstes in, 1722.