post 38/48

Aspirerande Sci-fi-författare (och andra) kommer att skratta när de läser The Turkey City Lexicon, som beskriver olika fällor författare ramlar i. Vi känner att vi själva har ramlat i ett antal. Oavsiktligen, vi lovar!

På tal om det har vi hittat en ny generatorsida. Chaotic Shiny slumpar fram det mesta åt författare i trångmål. CS har faktiskt inspirerat oss till att börja skissa på en ny fantasyhistoria, men den luktar för mycket Tolkien än så länge...

Vi kommer inte ihåg om vi har länkat till det här tidigare, men här är Five ways to write faster.

Och på tal om böcker läser vi Kit Whitfields Nattvakt, som utspelar sig i en parallell värld där 99,6% av Jordens befolkning består av varulvar. Mycket bra bok.

post 37/48

Göteborg var som vanligt en mycket stilla stad när vi gick hem från middag med modern. Vi hade tidigare under dagen blickat tillbaka på KUBEN och hittat Carl Sagans The Pale Blue Dot och tänkte försöka bädda in youtubeklippet här. Om det inte fungerar hänvisar vi till youtube för klagomål.




Bakgrunden till det tänkvärda fotografiet hittas på Wikipedia: The Pale Blue Dot.

God jul 2008

önskar invånarna I EN KUB.

Modemet brakade ihop just innan Fackuttryckets deadline, blev fem dagar försenat.

Skriver mer i mellandagarna. Vi hoppas att ni får många fina klappar!

Många små

Nisse drunknade i fredags. På lördagsmorgonen fällde vi några tårar för vår gamle skolkompis.

Vi såg Mustasch (och Lillasyster) på fredagskvällen. Köpte en Mustasch-mössa. Kom hem och fick höra om Nisse.

Jobbar vidare på Fackuttrycket. Köpte InDesign CS3 (9600:-) för att göra snygga layouter. Helt grymt program.

Till vår stora glädje har 36 Crazyfists, bandet med världens coolaste namn, släppt en ny skiva: The Tide And Its Takers. Lugnare än tidigare, men så är de inte arga i Alaska längre. Nu är de arga i Oregon. Kanske finns mindre att vara arg över där.

Mikael Tellqvist är het som helvetet just nu, stoppar puckar från att glida in i Phoenixs mål.
34 skott - 2 mål, mot LA Kings;
38 -1, mot Colorado;
40 -2, mot Columbus.
Undrar om han har petat Bryzgalov på riktigt nu...

Nisse

Nisse, du var en vän i det tysta. Vi sågs inte ofta. Du gick på Journalisthögskolan. Minns din trenchcoat. Håret på ända. Vi minns dig och in tokige granne. Festerna. Nyår. Vi minns dig, Nisse.

Nisse för helvete, vakna!

Amazon I EN KUB?

De mer intresserade läsarna har kanske märkt en förändring i högerspalten: en annons från Amazon.com. Vad är nu detta?

Vi handlar en hel del begagnade böcker från Amazon.com. Bland annat Dexter-trilogin och Peter Watts Blindsight. Vi brukar länka direkt till böckernas Amazonsida. Under rubriken Bra böcker har I EN KUB valt ut en liten samling mycket bra böcker som vi varmt rekommenderar. Någon som vill köpa en av böckerna kan följa länken och handla via Amazon.com - och I EN KUB får, efter ett tag, ett presentkort att handla fler böcker för. Varför inte små flugor, en snäll, så att säga? Det är ingen stor sak, bara ett tillskott till en av KUBENS många sidor.

Barack Obama

Inte oväntat vann Barack Obama i natt, något vi är fantastiskt glada över efter åtta år av Dubya Bushs idioti och inkompetens. Efter krig och rent helvete kanske det nu kan bli lugnare.

Att Obama vann är enormt stort. För färgade i USA, för färgade i andra delar av världen, för minoriteter. Men det är inte bara en symbolisk vinst för grupper som inte riktigt räknas. Barack Obama är ung och har inte sin gamle presidentpappas skugga hängande över sig. Han når ut till folk och han kan få till förändringar. Hans politik är om än inte bra, så bättre än McCains.

Se hans segertal tal på CNN (18 min) med Jessie Jackson och Oprah i publiken. Det är intressant att se honom framför en gigantisk folksamling. Om ni inte har sett Obama tala innan, se det här. (Det är också intressant att se att han bara ler en enda gång under vad som måste vara de viktigaste arton minuterna i hans liv.)

Än så länge är vi glada över Obamas vinst. Tills han också klantar sig...

Katten löper

Ålande katt

..så klart. Det borde vi ju nästan ha förstått. Kusin Anna var snabbare. Det var riktigt nervöst ett par dagar.

Ring socialen om vi någonsin får en dotter...

And if you are American, vote Obama.

Vår pratiga katt

Jag ser dig

Vår katt Hjärtat fyllde ett år i måndags. Hon firade med Sheba. Hon äter så fort att det är osäkert om kycklingtärningarna alls passerar matstrupen - det ser ut som om de bara teleporteras från skål till mage på några sekunder.

Hjärtat är som andra katter i hennes ålder. Det ska busas och kelas om vartannat. Tår under täcket och prassliga påsar är roliga, liksa allt som skramlar och kan rullas över golvet när husse ska sova. Dammsugaren är fortfarande en gråzon för Hjärtat: hon följer dess brummande färd genom lägenheten, men är alltid vaksam.

Hon pratar en del. När hon är ensam hemma och hon hör någon i trappen jamar hon. Likaså när hon har varit på lådan. Annars är det mest det säregna kuttrandet som katter håller på med, som hörs från henne. Inte så ofta, utan ibland när hon klappas och så där. Som en ganska normal katt.

Men. I går började hon att prata med oss så fort vi sa någonting. Hela dagen var det jamande från något annat rum, eller kutter i samma rum. Inget bus heller, hon leker bara slött med bollarna och de andra leksakerna i några sekunder. Hjärtat vill bara kela, ligga knät och prata.

Hon har mat och vatten som hon äter. Hennes låda är rengjord. Hon piper inte när man trycker eller klämmer på henne, så hon verkar inte ha ont någonstans. (Hon brukar både klösas och bitas när man irriterar henne.) Men hon håller bakvagnen högt för det mesta. (Fast hon hoppar fortfarande från samma höjder som innan.)

Men någonting är ju fel. Kanske har Hjärtat ont. Kanske hände något natten innan, när vi var på jobbet, som skrämde henne. Kanske något eller någon utanför fönstret. Kanske något i trappuppgången. En hund eller en människa. Vi vet inte, men vi är inte så bekväma med att lämna henne ensam.

Grafiska uppdrag

Tillbudsrapporter kanske ni känner till. De skrivs när ett tillbud på jobbet inträffar. Ett tillbud är inte en arbetsplatsolycka, utan något som kan bli en arbetsplatsolycka om man inte åtgärdar det.

På vår arbetsplats inkommer omkring 10 rapporter om året. Men vi har hundra gånger så många tillbud. Rapporterna skrivs inte, de tar för lång tid och man måste hämta chefen och skyddsombudet och det orkar ingen.

Skyddsombuden gör nu en ny slags tillbudsrapport. En som är lättare att förstå och lättare att alltid ha med sig. När vi säger skyddsombuden i plural betyder det egentligen att det är vi själv som gör den nya tillbudsrapporten. Ett riktigt grafiskt uppdrag!

Inte nog med det: fackets medlemstidning Fackuttrycket stod inte länge utan ny redaktör när den förra slutade. Det uppdraget tog vi också på oss. Redaktör. Låter häftigt. Men det är ju inte första gången vi hade ett redaktörsuppdrag - för många år sedan var vi chefredaktör för en webbtidning om webbdesign.

Och fackets hemsida, den gjorde vi också. Och nu lär vi de som ska använda den hur man använder den.

Nåväl, det är därför vi inte bloggar så himla mycket. Katten mår bra!

Nu åker vi bort

Idag vid middagstid åker vi till Stockholm för att gå en kurs. Vi blir borta i fem dagar. Eftersom katter inte får följa med lämnade vi katten till Blondie* och Blondies två hundar igår.

Varenda föräldrainstinkt man inte trodde man hade kickades naturligtvis igång; det är första gången katten och vi separeras för mer än... en halv dag? Den rosa favoritfilten och den tystaste (trasiga före detta) leksaksmusen packades ner med alla skålar och påsar med mat och toaletten och... En massa saker som katten inte bryr sig ett smack om, egentligen.

Blondies två hundar imponerade på oss när de fick hälsa på katten. De är vana vid små besökare och fann sig i att köras med. Katten kommer att vara helt trygg hemma hos Blondie.

Men vi saknar vår lilla katt.

*ett smeknamn valt för maximal irritation hos subjektet.

Virus i halsen

Vi gick till Axessakuten igår, efter att ha haft ont i halsen i över en vecka. Vi har inte längre någon röst, bara ett raspigt pip, som låter som om ett treans sandpapper kunde prata. Det känns som om vi har svalt den spetsiga järnbollen som gav spikklubban sitt namn.
Kölapp, vänta en halvtimme.
Förklara varför man är där, betala. Vänta en och en halv timme.
Slussas in i ett litet rum. Vänta där ensam i 25 minuter.
Läkaren kommer in, petar en i halsen, det går på 37 sekunder.
Kölapp, vänta på att ta halsprov på labbet.
Labb, bang bang thank you mam, allt är klart på mindre än en minut.
Vänta på att läkaren ska komma tillbaka med labbresultatet.

"Det är ett virus i halsen, vi kan inte behandla det, ha det bra hej."

Okej, inga receptbelagda kurer finns att tillgå, men vi har nu bunkrat upp med allt möjligt apoteket har att erbjuda. Det är skit att vara sjuk!

TV-serier att hålla ett öga på

I USA startar nya säsonger av snart nog varenda TV-serie som finns. I EN KUB guidar er genom höstacken och hittar nålarna.

Dexter har dragit igång säsong tre och är som vanligt fantastiskt spännande. Michael C Hall som Dexter Morgan och Jennifer Carpenter som hans styvsyster Debra. Jimmy Smits ser ut att vara den nya gäststjärnan. Smits är känd från Lagens Änglar, NYPD Blue, Vita Huset och de tre nya Star Warsfilmerna. Första avsnittet bjuder på våld och ganska omotiverad nakenhet.

Californication, som handlar om författaren och tjejtjusaren Hank Moody, är tillbaka för säsong två. David "X-files" Duchovny som Hank och Natasha McElhone som hans ex Karen. (Natashas bästa film enligt oss är för övrigt Solaris.) Det bjuds på rappa repliker och ganska omotiverad nakenhet.

Generation Kill. En reporter från Rolling Stone åker med ett kompani amerikanska marinkårsoldater under inledningen av Irakkriget. Väldigt bra serie, som fångar atmosfären helt. Alexander Skarsgård i huvudrollen. Eh.. va? Ja, Skarsgård Jr som sergeant Brad "Iceman" Colbert. Gen. Kill är en miniserie i sju delar och vi får hoppas att någon svensk kanal köper in den. Omotiverade scener med Alexander i bar överkropp, men de kvinnliga tittarna kanske tycker att det är roligt.

Fringe är spännande om konspirationer, pseudovetenskap, federala myndigheter och megaföretag, vi hoppas att den kommer till Sverige. Första avsnittet var en orgie i död och gore och blod och annat. Ingen nakenhet dock...

Dagens Original

Nu har vi skapat en helt ny blogg. Den heter Dagens Original och fokus ligger på de överförfriskade karaktärer vi möter på spårvagnen till jobbet. Vi känner på oss att DO kommer att fyllas med inlägg i raskare takt än I EN KUB.

Spontanitet

Enormt många kvinnor på dejtingsajter hävdar att de är spontana och att de vill träffa någon som är spontan.

Men att vara spontan är i viss mån också att överraska. Att bara dyka upp med två biljetter till Rom en tisdagseftermiddag och säga "packa lite kläder, i morgon träffar vi påven". Det är ju spontant, det överraskar.

Så hur ska man vara spontan och överraska, när hon förväntar sig det? "Gör nåt roligt då! Säg nåt kul!" Uppmaningar som har lämnat mången komiker villrådig och tunghäftad.

Hur kul är det att exempelvis köpa blommor, bara sådär spontant, när hon sitter hemma och förväntar sig att man ska köpa blommor, bara sådär spontant? Det känns ju inte direkt som en stundens ingivelse.

Man kan dock vara spontan på andra sätt. Man kan tex gå med sitt damsällskap på Avenyn, plötsligt knuffa ut någon helt okänd människa framför 3:ans spårvagn och sedan, när spårvagnen har bromsat in och blodet har slutat regna över gatstenarna, säga "jag kom på att jag skulle göra det alldeles nu, det var väl spontant?"

Eller, mitt under ett mysigt samlag, manövrera in sig i "fel" hål, bara för att man kände för det. För det, det kan man räkna med är både spontant och överraskande för henne.

Nej, spontanitet är ett överanvänt begrepp som används utan eftertanke. Fast just det är ju spontant.

Födelsedag

Då var det dags igen, fast inte riktigt igen, för årets födelsedag är The Big Three Oh.

Eftersom trettioårskrisen infann sig någon gång runt 2004 tar vi det hela med ro. Dagen firas i stillhet med modern. Katten bryr sig inte ett skvatt och jagar inbillade insekter i sovrummet.

Guitarhero, lost in translation

Vi har inhandlat ett styck Playstation 3 och ett styck GuitarHero III, ett spel där man lirar hårdrockslåtar på en liten ukelele-stor plastgitarr. Det är fantastiskt roligt. Vi gick upp på GuitarHeros hemsida. I den svenska sektionen kan man läsa följande.

Gnomes elves och orcs diskutera ute med en olik yxa när World of Warcraft musik debut så fri till å lassa av belåtenhet för Guitarhero III: Legends of rock.

Come again? Någon har varit lite snabb med översättarprogrammet...

Endymion

Allt som skilde Keith Nathan Dodson från att stå barfota i regnvått gräs var sexton centimeter stål och dryga fyrtio centimeter betong. Han kunde naturligtvis inte veta att det fanns gräs på andra sidan väggen, men han drömde ofta om grönt gräs mellan tårna. I dessa drömmar stod han på en äng med nyslaget gräs, kände den speciella doften och såg solen gå upp över horisonten.

Det var länge sedan han senast såg gräs, eller för den delen något annat än de här fyra väggarna, den enkla britsen, handfatet och toalettstolen. Allt han hade kvar av världen utanför var minnen, många dunkla och vaga. Han visste att året var 2011 efter Kristi födelse, men veckodagar och månader var för honom bara abstrakta begrepp. Minnet av den gröna ängen i gryningen höll sig dock fast...

Keith Nathan Dodson hade genom åren lärt sig att se bortom de massiva väggarna. Genom att söka sig inåt, in till sina minnen, kunde han färdas både i tid och rum. Han kunde på ett ögonblick sluta ögonen och vara i Buenos Aires, för att i nästa sekund besöka Oslos snövita gator, för att ett ögonblick senare befinna sig i Jerusalem. Han funderade aldrig på hur platserna hade förändrats, utan höll sig i sitt minnes universum. Där hade allt konserverats sedan han låstes in, 1722.

De svarta

När vi gick från Backa till Brunnsparken såg vi en långhårig mattsvart katt. Den tittade på oss där vi gick. Vi tittade tillbaka, saktade in när vi kom nära och stannade till slut. På nära håll såg vi ett halsband runt den svarta kattens hals. Vi hukade oss och katten knatade fram på stora tassar och lät sig klappas.

Den svarta katten hade varit en helt vanlig katt en gång i tiden, men nu var dess päls tovig. Nå, den stångades lite och spann svagt tills det dök upp en cyklist. Förtrollningen var bruten och katten sprang iväg. Halsbandet bar texten "Chipmärkt med Datamaers" eller nåt i den stilen. Inget namn, ingen adress, ingenting.

Vi gick vidare.

Två svarta kaniner knaprade gräs ett par hundra meter längre fram. Det bor en svart kaninfamilj vid Gamlestadstorget och så de här två vid Barken Viking ungefär. De är hemskt söta, men så klart bra mycket skyggare än katten. De for över gräsmattan så fort vi kom nära.

Sedan kom vi att tänka på en klasskamrat från Hvitfeldtska Gymnasiet som heter Johanna Pankow. Hon är väldigt smart och bestämd. Hon bor i Paris, men brukar dyka upp här i Göteborg en gång om året. Då inflikar hon oss i sitt stressade schema för en kväll med intelligent konversation. Nu var det ett par år sedan vi sågs och hennes nummer är borta, så vi tänkte jaga fatt på Johanna och blogga om det.

Vi börjar med google. Google länkar till IMDb, som menar att Johanna gjorde en dokumentärfilm 2006, som heter Koffer in Berlin - La vague Mémoire, Ein. Produktionsbolaget bakom filmen heter Inselfilm Produktion och de ska vi mejla, för att se om de vet hur man får kontakt med Johanna.

Stay tuned!

Uppdaterad på Johannafronten:
Det visade sig att hon fanns på Facebook...

Blandad soppa

Och så var de bara två. Nu är vi är singlar igen är det katten och vi mot världen. Hjärtat ligger och gnäller på flugor och måsar utanför sovrumsfönstret. "Hon har blivit en liten tjockis!" ropade flickvä- nej, exet, men det tycker inte vi. Hjärtat har fått karaktär. Hon har blivit vuxen!

Vi själva har ont i fötterna efter att ha gått de elva och en halv kilometrarna hem från jobbet nu på morgonen. Egentligen skulle vi bara gå halva vägen och åka spårvagn resten, men det går ju inga spårvagnar så tidigt på morgonen. Således var det bara att fortsätta traska. (Google maps visar bara hur man hade åkt bil - annars hade ni fått se gångvägen.)

Hur går det då med novellerna? Jo, skrivkrampen har släppt en aning och vi har förkovrat oss i H. P. Lovecraft (1890-1937) och hans kompisars märkliga och mystiska berättelser. En hel del sneglade på myten om Chtulhu har också försekommit.

På tal om att snegla... Kanske ska vi operera ögonen... 23 000 kronor för båda korpgluggarna.

Då kan vi snegla felfritt på bland annat Anine Bings blogg, som inte bara är en orgie i veckans mode.


Här är Anine (till vänster) tillsammans med Sara Sommerfeld (till höger) och Sara och vi har faktiskt varit spelat mot varandra i en kortfilm för tre fyra år sedan.

I övrigt är allt åt helvete.

Lista

Kvinnor att lyssna på.

Melissa Horn Långa nätter
Robyn Robyn
Veronica Maggio Och vinnaren är

Och se till att kolla George Carlin på youtube.

När vildmarken kommer för nära inpå

Sladden till hemtelefonen.
Sladden till headsetet.
Sladden till mobiltelefonens laddare.
Sladden till headset nummer två.

Sladden till mobiltelefonens laddare nummer två.
Sladden till ljusstaken.
Sladden till klockradion.
Sladden till mobiltelefonens laddare nummer tre.

Sladden till headset nummer tre.
Sladdarna till stereohögtalarna.
Sladden till datormusen.
Sladden till modemet.

Sladden till headset nummer fyra.
Sladden till den andra hemtelefonen.

Katten Hjärtats kamp mot allt elektriskt är ihärdig. Hennes envisa bitande och tuggande går mig på nerverna. Och det börjar bli dyrt. Vi ska nu kleta in sladdarna med tandkräm och/eller citron. Striden går vidare!

Deadlines och möten

Frilans: Hemsida ska läggas upp, folder ska göras, reklammaterial ska göras.

Jobbet: Ett varsel drabbar många vänner på jobbet, vi ska lämna stan på tjänsteärende, vi ska lämna stan på vårutflykt med facket.

Fritid: Flickvän, katten... Det är mycket nu.

Och helst ska man hinna ut och sola så att man inte känner sig genomskinlig bredvid läderhudade soldyrkare.

It's the end of the world

and I feel fine.

Jordbävningar i Burma och Kina och det var det första vi tänkte på. It's the end of the world as we know it...

Livet part deux

På väg till jobbet kom vi på vad som är felet med TV-serien Life. Det är birollerna. De är lika djupa som smörpapper, lika tredimensionella som tecknartekniken i South Park.

Livet på andra håll än Hollywood-USA är desto värre. Vi tänker just nu på katastrofen i Burma och dess militärjuntas ignorans för det folkmord de så enkelt kan sätta stopp för. Men de små militärsvinen är för upptagna med sina egna spegelbilder för att ge ett vitten för de fattigas lidande. Premiärminister Thein Sein och hans anhang borde radas upp och... I solidaritetens tecken måste vi avsluta den meningen med ...talas till rätta. Men det tar emot.

Det stora landet i väster, världspolisen USA står och tittar på. Men det finns ju ingen olja i Burma.

"Burma has rice and monks? Can't run cars with rice and monks! NEXT!" meddelar Dubya Bush antagligen sina rådgivare. Trots statens terroriserande av medborgarna, trots diktaturen, trots brotten mot mänskliga rättigheter, trots det utdragna folkmord som nu pågår kommer Uncle Sam inte till undsättning. Det är så man kräks...

Men å andra sidan är det soligt väder ute och vi har just inhandlat en 40" lcd-teve.

Livet

Om man tar den hetaste av tjejerna från The L Word, Sarah Shahi
Och coole Lt. Winters i favoritserien Band of Brothers, Damian Lewis (vi kunde inte hitta nakenbild på honom),

och mixar in några av de utmärkta skådisarna från Deadwood så borde det bli bra.

Men polisserien Life är förvånansvärt svag. Lewis är lite knasig, Shahi är lite eldig och det har vi redan sett i andra serier. Brotten de utreder håller inte riktigt CSI-klass heller. Det är något som fattas.

Serien blir dock bättre runt avsnitt fem, när karaktärerna har fått växa in lite mer, men... Shahi håller tjänstepistolen som en polis ska, pekfingret längs pistolens pipa. Lewis har fingret på avtryckaren. Och det är väl där, i detaljerna, man önskar att mer energi hade lagts. Vi är besvikna, eftersom upplägget är så bra.

Morgontankar

Först och främst, om man läser tidingarna kan man inte undgå det helt sjuka incestdramat i Österrike. Läste en psykologs kommentar i någon intervju, om de tre barnen i källaren. Att de antagligen vill tillbaka ner dit igen. För källaren är deras enda trygghet. Det är en rätt underlig tanke, att de kanske vill tillbaka dit, för det är ändå deras hem.

Vi funderar lite på Josef Fritzl... Man kan ju bara spotta ut att han är helt jävla sjuk i huvudet, men vi går lite längre än så. Vi vill gärna veta hur han tänkte, hur han resonerade, hur han rättfärdigade de här ohyggliga dåden. Och så vill vi gärna veta om Österrike tillämpar dödsstraff.

Nytt skönt ämne. På väg från jobbet ser vi en skylt. En orange skylt, med en grön björn på och texten "Skön rabatt med mina kort". Det finns mycket här i världen som är skönt, men inte fan kan rabatter vara sköna. Av någon anledning ser vi alltid Henrik Schyffert för vår inre syn när vi hör/läser ordet "skön" i sammanhang där det egentligen inte hör hemma. "På fredagarna brukar vi köpa några sköna ostar och något skönt lådvin och vara pretentiösa." Det känns väldigt Stockholm och IT-bubblan. Sabla modeord.

"Jag fick en sån där skön smäll på käften på Spybar i lördags, en sån där riktig tjotablängare som man bara ser på film, så jag bara dråsade i backen. Förresten, sköna pjuck du har."

Vad är det för fel på gôtt?

Komikerorgie

Det blir, som bekant, nästan aldrig roligt här I EN KUB. Det är sällan vi är dråpliga och skojiga här i bloggen (privat är det så klart tvärt om), även om det ibland smyger in några underfundiga kommentarer här och där.

Därför är det skönt att riktiga komiker också bloggar. Henrik Schyffert och Johan Rheborg är två (andra) kändisar med egna bloggar. De skriver om livet, de visar filmer och det är faktiskt kul - och intressant! Länkarna tar er till början på bloggarna, så ni kan läsa från början. Henrik tycks dock ha slutat blogga. Notera att Johan har utmärkt smak när det gäller bloggfärgschema.

I övrigt jobbas det på hemsida och på det vanliga jobbet.

Bloggstatisitik

2005: 6 inlägg;
2006: 12 inlägg;
2007: 24 inlägg;

Innebär det att vi måste skriva 48 inlägg i år? Nåväl, det här blir det tionde...

Skärmar, musik och jobb

Vi sitter just nu framför den splitternya datorn , som fick ersätta den fem år gamla, och börjar förstå hur religiösa människor känner när de träffar Gud. Skärmen är 22". TJUGOTVÅ TUM! Det är större än vår teve (som inte funkar, men ändå)! Datorn är tyst, snabb som en oljad iller - vi pratar dual core och gigabytes i massor - och försedd med lysdioder i chassit, för de där svåråtkomliga extra nördpoängen. Den lyser blått i mörkret. Men smakar det så kostar det, naturligtvis...

Så vi trodde att vi kunde täcka upp den kostnaden med lite jobb vid sidan av. En hemsida behövdes göras och vi antog uppdraget. Men den gör vi tydligen pro bono. Länk kommer när hemsidan släpps. Gratisjobb är nästan det roligaste som finns. När andra jobbar gratis. Vår partner in crime är hemlighetsfulle hjärnan bakom Apina Kapina, vars framsida är signerad emrex.

För att bli allvarliga och emo igen vill vi påminna om den superba låten Jeremy av Pearl Jam. Visst kommer vi med den infon omkring femton år för sent, (albumet Ten släpptes 1991) men det är bättre att vara sen än att inte vara alls.

Den semilokala facktidningen har dessutom publicerat en krönika vi har skrivit. Krönikan är vi inte nöjda med, men det var tydligen redaktörerna, så vi klagar inte. Vi hoppas på att få fler chanser.

Arthur C. Clarke och Gary Gygax

1968 skrev Arthur C. Clarke en bok som heter 2001: A Space Odyssey. Den var fantastiskt bra. 2001 inspirerade forskning såväl som litteratur. Även sju år efter att den skulle ha utspelats - 40 år efter att den skrevs - går den att njuta av. Filmen av Stanley Kubrick, som skrevs samtidigt, är inte dålig den heller.

Uppföljaren 2010: Odyssey Two är också väldigt bra. Både boken och filmen.

De två böckerna, tillsammans med 2061: Odyssey Three och 3001: The Final Odyssey och Peter Watts Blindsight, är de enda science fictionböckerna vi någonsin köpt. (Nu när vi tänker på saken köpte vi aldrig 2001, utan stal den från vår mor när vi flyttade hemifrån.)

Det vi vill komma fram till är att Clarke inspirerade inte bara oss här på I EN KUB, utan också tusentals andra människor, att vända blicken mot himlen om natten och undra över artificiell intelligens, avlägsna planeter, monoliter och andra spännande saker bland stjärnorna i de interstellära djupen.

A. C. Clarke dog i morse.

På åttiotalet skrev den amerikanske författaren och speldesignern Gary Gygax en bok som heter Night Arrants, som handlar om två vänner och äventyrare, Gord och Chert, som råkade ut för en massa spännande äventyr i en fantasyvärld.

Gygax bok inspirerade oss att läsa Fritz Leiber och senare Terry Pratchett. Gygax, Leiber och Pratchett födde vårat intresse för att skriva själva. Och som vi skrev! Vi byggde hela universum, befolkade världar och strödde gudar i alla former över dessa världar.

Gary Gygax dog den fjärde mars 2008.

Världen blev tråkigare i mars 2008.

Religiös extremism

Vi fick just ett mail från någon som uppgav sig vara en representant för ett förbund för människor som vill bli och vara med delfiner. SVEDiMF kallas förbundet. Mailet och den unket gjorda hemsidan uppmanar besökare att skriva till regeringen för att "tillsätta en artbytesutredning". På hemsidan beskriver någon hur han upptäckte att han var sexuellt dragen till delfiner. Det finns ett nummer till en jour-telefon. SVEDiMF påstår sig inte ha något emot bögar, lesbianer eller transsexuella.

• Jourtelefonens nummer går inte att hitta hos eniro. Adress saknas på hitta.se.
  
• SVEDiMF likställer zoofiler med transsexuella i en kommentar till Fia Arkelstens blogg: "Vi ser inte heller varför det är problematiskt för dig att behandla oss DHB:are likvärdigt med transsexuella."
• SVEDiMF:s ordförande påstås heta Gert i url:en till en bild, men det finns ingen underskrift till ordförandens text.
• Från SVEDiMF:s remiss till socialdepartementet: "Det finns även teorier om att människor och delfiner tidigare korsats och att delfingener finns i vissa människor än idag." Tesen - inte teorin* - kom från Stewart Swerdlow. Det står inte på SVEDiMF:s hemsida att Swerdlow tes går ut på att rymdvarelser befolkade Jorden, att det var forskare hos låtsascivilisationen Atlantis som korsade delfiner och människor med varandra och att Bigfoot är en hybrid mellan människa och björn.
  

SVEDiMF är alltså ett extremt inlägg i debatten om samkönade äktenskap. Tanken bakom: Om bögar får gifta sig ska väl människor få gifta sig med djur? Äktenskapet är reserverat för man och kvinna, inte för man och man och inte heller för man och djur.

Eller är det verkligen syftet? Är det inte religös skrämselpropaganda? De flesta som tror på det kyrkliga äktenskapet i Sverige anser sig vara kristna. Vad ska man kalla någon som stjäl upphovsrättsskyddat material (eller har Gert gett tillstånd till användandet av bilden på honom?) och bygger en hemsida som förespråkar sodomi (ett favoritord i religiösa kretsar)? Extrem? Religiös extremism.

Om någon där ute känner igen Gert kan de tipsa honom om att en polisanmälan för förtal kan få freewebs att ta ner bilden.

En del vill helt enkelt ta ner hemsidan, vidrig som den är, men det vore ju korkat. Inte demokratiskt.

En del tror att hemsidan är på skämt. Det är den inte. Syftet är att håna homosexuella och transsexuella.

I EN KUB vill inte ge religiös skrämselpropaganda ett forum, men vi hoppas att vi har bidragit till avslöja de här idioterna.

UPPDATERING
Efter avslöjandet här har SVEDiMF tagit ner sin bild på Gert och bytt ut den mot en annan bild på samme Gert.

De har också påstått, (i en kommentar till det här inlägget) att vi på I EN KUB skulle vara toleranta. Vi kan meddela aset bakom SVEDiMF:s hemsida att vi inte har ett uns tolerans för religiös fanatism och trångsynthet. Vi tar det igen: aset.

I samma kommentar ger de inga förklaringar till varför deras hemsida innehåller ovan nämnda fel och påståenden. Varför inte?

* En teori är en vetenskapligt ifrågasatt, testad tes. Eftersom Atlantis inte har hittats kan det bli svårt att bevisa att atlantianerna avlade hybrider av något slag över huvudtaget.

Vem går där?

Karaktärer är de varelser som befolkar vår historia. Karaktärer är vår historias allra allra viktigaste element. Föga överraskande, men nu ska vi försöka bena ut vad som är en bra karaktär. När vi skrev ner vår idé fick vi veta lite om dem, men det är dags att ge dem lite mer kött på benen.

Exempel: Yellowstone, 20:e augusti, 1998. En forskare tjatar konstant på en Park ranger I Yellowstone National Park. Ringer tio gånger om dagen, ställer frågor, dyker upp vid alla tider på dagen, både på jobbet och hemma, är riktigt irriterande. I flera veckor. Forskaren följer efter rangern när han är ute och kör bil, prejar honom av vägen för att fråga något. Till slut, när rangern tjuvlyssnar på forskaren prata om varför han tjatar så mycket, blir rangern galen.

Det är vår grundidé. Det finns två huvudkaraktärer: forskaren och park rangern. Park rangern är vår hjälte och forskaren är hans antagonist, dvs den som hindrar honom från att nå sitt mål.

Vi börjar med Park rangern. Vad heter han? Vi använder Baby Names Addicts för att hitta ett passande namn. Sylvester Ward. Sylvester betyder ”av skogen” och Ward betyder ”väktare”. Skogens väktare. (Vi valde inte Forrest eller Ranger, de hade varit en aning uppenbara.) Namnet är viktigt, för det hjälper oss att definiera karaktären. Det föder också tankar om karaktärens personlighet. Då både Sylvester och Ward är engelska namn gissar vi att hans föräldrar också är amerikaner.

Sylvester Ward, 33 år, Park ranger. Älskar naturen. Ser skönhet i daggdroppar i gräset.

Vad är Sylvesters mål här i livet?

Sylvester Ward, 33 år, Park ranger. Älskar naturen. Ser skönhet i daggdroppar i gräset. Hans mål är att få lugn och ro.

Det som hans antagonist, den irriterande forskaren, hindar honom från att uppnå! Där har vi alltså inte bara satt Sylvesters mål här i livet, utan också definierat huvudkonflikten. Sylvester har kanske ingen teve hemma, han tycker om att åka och campa och så vidare.

Okej, det var lite om Sylvesters personlighet. Men hans bakgrund då? Hur blir man en Park ranger, för det första? En snabb googling gav oss det här. Så vi vet att Sylvester har en bachelor’s degree, alltså en högskoleexamen, i parkförvaltning. Han är utbildad i första hjälpen. Han är certifierad för brottsbekämpning, dvs någon slags polisgrundutbildning. Slutsats: Sylvester är en ganska klipsk kille. Disciplinerad, håller kroppen i trim.

Sylvester Ward, 33 år, Park ranger. Brunt snaggat hår, vältränad, Älskar naturen. Ser skönhet i daggdroppar i gräset. Hans mål är att få lugn och ro. Smart, läser mycket. Hanterar kriser med lugnet i behåll.

Sylvester börja låta som en Mr Right, en skönmålad kontaktannons på justdate.se. Det blir svårt att identifiera oss med honom, eftersom han är så jäkla idealisk. Han har ju till och med uniform och hatt, för tusan! Om han är så jäkla felfri förtjänar han att få forskaren på sig... Alltså behöver Sylvester en svaghet, en skönhetsfläck, en skavank, för att göra honom mer mänsklig. Jämför med John McClane i Die Hard. Han är den coole fräcke hjälten – polis: väktare - skjuter dummingarna och klarar biffen. Men han har också ett trasigt äktenskap bakom sig. Det är hans skavank. (I Die Hard 4 har McCane ett svårt förhållande till sin tonårsdotter: skavanken har evolverat.)

För den här historien är det bra om Sylvester har en svaghet för gifta kvinnor. Han får ha kul med en kvinna som antagligen är sexsvulten, men han slipper äktenskapets bråk, behåller sin lugn och ro.

Sylvester Ward, 33 år, Park ranger. Brunt snaggat hår, vältränad, Älskar naturen. Ser skönhet i daggdroppar i gräset. Hans mål är att få lugn och ro. Smart, läser mycket. Hanterar kriser med lugnet i behåll. Raggar hämningslöst på gifta kvinnor.

Det är nästan tvärtom med den onde. Den klassiske antagonisten är ofta genomelak. Den intressante antagonisten är den som har något man kan identifiera sig i, något som gör honom mänsklig. Kidnapparen som tar gisslan för att begära sin bror som lösen, hon som skjuter ihjäl mannens älskarinna, osv. Jämför Darth Vader och Kejsaren i Star Wars - de är ganska ointressanta skurkar som man vet kommer att få äta grus i tredje akten – med replikanten Batty (Rutger Hauer) i Blade Runner – som flyr undan ett liv som slav och dödar de som vill stoppa honom.

Sen finns ju de som är både protagonist och antagonist i en och samma kropp. Dexter, som seriemördar, styckar bara upp de som har dödat andra. Och vi tycker att det är helt okej. Moralisk konflikt, någon? (Dexter betyder förresten ”skicklig”, vilket han är både med skalpell och sticksåg och på att låtsas vara människa.)

En del författare låter sina karaktärer tala själva, genom att skriva ett par raders monolog såsom karaktären hade skrivit dem. Det gör inte vi, men det fungerar säkert lika bra som att skriva nyckelord och anteckningar.

Det är viktigt att tänka på att alla huvudkaraktärer måste gå igenom en förändring.

Sylvester, från lugn och ro till paranoia till vansinnesutbrott på forskaren.

Forskaren, från suktandet efter hämnd till faktisk hämnd.

(Romeo och Julia, från kärlekspar till lik.)

Från ledsen till glad, glad till ledsen, levande till död, förlorare till vinnare. En karaktär som inte förändras, utvecklas är verkligen tråkig att följa. (Om man ska vara teknisk ska man påpeka att huvudkaraktären är den som utvecklas mest, oavsett om det är huvudpersonen eller inte.)

Ett bra sätt för en karaktär att utvecklas är att få honom eller henne att fatta stora beslut. Ska hon behålla barnet? Ska han berätta att han är gay? Ju större desto bättre, tycker vi.

Med en bra karaktär växer historien oerhört. Lägg mycket tid på att utveckla och att lära känna dina karaktärer!

En idé bubblar upp

I ett försök att fly det verkliga livet har vi tänkt fokusera på skrivande, både vårat eget och andras. Hur man skriver en novell, hur man skriver vettiga karaktärer, bra länkar, musik och så vidare. Kanske skiftar bloggens fokus från oss själva till skrivkonsten mer permanent och det tror vi inte är så dåligt alls.

Vi börjar smått idag med att berätta om egna erfarenheter.

En idé bubblar upp

Vi får idéer till noveller och episka trilogier när vi minst anar det. Av den anledningen ligger det en penna och ett anteckningsblock vid sängen och på andra strategiska ställen i hemmet.

När idén, oavsett varifrån den kommer, slår ner i skallen på oss funderar vi på den ett tag. Kanske är det en idé till en nyckelscen, eller till en hel historia. Vi vrider och vänder på idén ett tag, en minut eller en månad; det beror på idéns styrka. Vad har idén för potential? Kan man göra nåt av den? Är den en egen historia, eller ska den läggas åt sidan för att användas som en del i en annan historia?

Ett sätt att ta reda på det, som fungerar för oss, är att sätta oss framför datorn och skriva ner idén i ett nytt dokument. (Vi skriver ner hela idén, varje detalj som kan verka viktig, för att inte glömma av den.) Väcker den nya tankar och idéer när den väl är synlig på skärmen? Finns det något att bygga på nu när den är nedskriven? (Eller räckte det med att skriva ner idén för att känna dig nöjd, mätt? Om du redan är mätt är det kanske inte värt att slösa tid på att försöka bygga en hel historia på just den idén.)

Exempel: En sjuksköterska blir upp över öronen förälskad i en introvert mediapersonlighet, tack vare att någon försvinner.

Finns det mer att bygga på i exemplet ovan? Väckte det inspirationsvulkanen? Vilka är de här människorna? (Vi kommer till karaktärer senare.)

I vår dator vimlar det av små dokument med olika små idéer, som vi ibland tar och försöker utveckla till något större. Ibland behöver en idé lång tid att mogna, ibland inte.

När idén känns som grunden till något större kan man undersöka vilken genre man ska skriva i - om det inte redan är uppenbart! Vill vi förlägga historien på en annan planet, en annan tid, en annan stad? Det kan kännas skönt att skriva ner det också, så man vet i vilken riktning man rör sig.

Exempel: Finskt snölandskap 30:e mars 1918. En sjuksköterska blir upp över öronen förälskad i en introvert krigskorrespondent, tack vare att någon försvinner.

eller: Gigacity 12:e september 2113. En sjuksköterska blir upp över öronen förälskad i en introvert mediapersonlighet, tack vare att någon försvinner.

Det blir en helt annan känsla och helt andra förutsättningar beroende på datumet i exemplens första mening.

Viktiga poänger med att sätta ett datum:

• Behövs det göras research? Om vi ska skriva om finska vinterkriget kanske vi måste läsa på om det. Om vi ska skriva science fiction kanske vi borde läsa på om teknologi.
• Vi får reda på vilket slags väder det är. På det sättet får vi reda på hur folk är klädda; om de håller sig inomhus; hur den allmänna miljön känns.
  

Tidseran hjälper oss berätta om våra karaktärer, om deras bakgrund, när och var de föddes, deras sociala status och det ger oss en ganska klar tanke av hur de ser ut.

Exemplet med den sjuksköterskan och mediapersonligheten går att bygga ut rätt mycket - precis så mycket du vill! - men det ska vi inte göra här. Den viktigaste poängen med det här är att uppmana dig att skriva ner så mycket som möjligt för att se om det håller. En idé kommer sällan ensam vi blir inspirerade när vi väl skriver in idén i datorn.

Nästa gång tror vi att vi ska prata om karaktärer.

Det blir bra där

Nu har vi mekat klart med KUBEN på ett tag. Så här får den se ut tills någon klagar. Och klagar, det gör då ingen. Varken klagar eller prisar, för den delen. Våra rapporter matar endast vacuumet.

Vi började lite löst på en prolog till Envoy, men vi vet att vi måste skriva mer på Ur Askan, den historia vi har kommit längst på.

Hjärtat hälsar från sängen. Hon har jagat oss runt lägenheten i dag och somnat i diskhon.

Omdesign

Vi ändrar lite på KUBENS design och tittar på Dexter, säsong ett. Hav förtröstan, vi hittar snart på något snyggt.

Bekännelser

Inte våra, men väldigt välskrivna och fascinerande och både skratta-högt-roliga och roliga i sin nattsvarta ironi och absolut inte för barn att läsa:

Confessions of a College Callgirl.

CoaCC, vi förkortar det så, är en ung amerikansk kvinnas öppenhjärtade blog om livet som just callgirl. Mycket läsvärt, vare sig ni är kvinna eller man.

1. Don’t put your hand on the back of my head when I’m giving you head (unless it’s part of a role-playing scenario). I know how to do it!

Fellatio is an art to me – you wouldn’t go up to Picasso and start jerking his arm around on the easel, would you?

fick oss att skratta högt. (Läs hela posten här.) Men mer än att ge tips om hur ett bra BJ ska gå till får vi en inblick i.. ja, vem College callgirl är, hur hon blev den hon är, tillsammans med historier om de olika män hon träffar. Vi spenderade halva natten och bara läste och läste, fast vid den här bloggen som vore den en gastkramande deckare.

(och College Callgirl gillar också Californication, även om hon och vi prioriterar David Duchovnys yttre olika.)

Vildhundar och katter

Nu när Hjärtat sover räv i sängen, färdiglekt för några timmar, passar vi på att blogga igen. Vi är rastlösa på grund av förkylningen vi skaffade oss i går och katten har ristat in sitt bomärke över mina händer och axlar.

Vildhundar var det ja... Författarinnan Shevre Stockton åkte vespa från San Fransisco till New York City, från kust till kust. På vägen åkte hon igenom ett litet samhälle i Wyoming. Väl i The Big Apple vände hon om och bosatte sig i den lilla staden. Riktigt red neck country, som på film - fast på riktigt. Därifrån bloggar hon om sig och Eli, hennes katt, men också om Charlie, en vild coyotevalp vars mamma och pappa sköts ihjäl, som flyttade in hos Shevre och Eli i april förra året. På Coyote Daily finns fantastiska bilder och roliga kommentarer på vildhunden, katten, det fantasieggande landskapet och Shevre själv. (Shevres resa genom USA finns fotograferad på Vespa Vagabond.)

Vi är ju som sagt förkylda, sjukskrivna och det borde innebära att vi tittar en del på teve, nerbäddade i soffan. Men ack, teveapparaten är trasig och bortom räddning.

Istället för teve använder vi datorn. Ni som kommer ihåg att I EN KUB gav Dexter beröm långt innan kvällsblaskorna fick upp kornet på den grymma teveserien kan nu glädja er att vi har upptäckt Californication. I Californication är David "Arkiv X" Duchovny författaren Hank Moody, som flyttar till LA och medelålderskrisar och dricker och har sex med alla kvinnor som korsar hans väg. Låter inte det snorkul? Det är snorkul i alla fall. Mr Duchovny vann en Golden Globe för den här rollen, om det ger er en indikation på kvaliteten.

På tal om Dexter. Inte nog med att vi just har fått hem alla tre böckerna av Jeff Lindsay: Darkly Dreaming Dexter, Dearly Devoted Dexter och Dexter in the Dark och börjat läsa den första, så har vi också amazon-handlat Blindsight av Peter Watts. (Alla hans böcker går att ladda ner gratis, men vi orkar inte läsa hela böcker på skärm.)

(Förutom en, Space Prison av Tom Godwin, från 1952.)

Så där ja. Det finns fler länkar, mer att berätta, men vi sparar det till nästa gång.