Nisse

Nisse, du var en vän i det tysta. Vi sågs inte ofta. Du gick på Journalisthögskolan. Minns din trenchcoat. Håret på ända. Vi minns dig och in tokige granne. Festerna. Nyår. Vi minns dig, Nisse.

Nisse för helvete, vakna!

Amazon I EN KUB?

De mer intresserade läsarna har kanske märkt en förändring i högerspalten: en annons från Amazon.com. Vad är nu detta?

Vi handlar en hel del begagnade böcker från Amazon.com. Bland annat Dexter-trilogin och Peter Watts Blindsight. Vi brukar länka direkt till böckernas Amazonsida. Under rubriken Bra böcker har I EN KUB valt ut en liten samling mycket bra böcker som vi varmt rekommenderar. Någon som vill köpa en av böckerna kan följa länken och handla via Amazon.com - och I EN KUB får, efter ett tag, ett presentkort att handla fler böcker för. Varför inte små flugor, en snäll, så att säga? Det är ingen stor sak, bara ett tillskott till en av KUBENS många sidor.

Barack Obama

Inte oväntat vann Barack Obama i natt, något vi är fantastiskt glada över efter åtta år av Dubya Bushs idioti och inkompetens. Efter krig och rent helvete kanske det nu kan bli lugnare.

Att Obama vann är enormt stort. För färgade i USA, för färgade i andra delar av världen, för minoriteter. Men det är inte bara en symbolisk vinst för grupper som inte riktigt räknas. Barack Obama är ung och har inte sin gamle presidentpappas skugga hängande över sig. Han når ut till folk och han kan få till förändringar. Hans politik är om än inte bra, så bättre än McCains.

Se hans segertal tal på CNN (18 min) med Jessie Jackson och Oprah i publiken. Det är intressant att se honom framför en gigantisk folksamling. Om ni inte har sett Obama tala innan, se det här. (Det är också intressant att se att han bara ler en enda gång under vad som måste vara de viktigaste arton minuterna i hans liv.)

Än så länge är vi glada över Obamas vinst. Tills han också klantar sig...

Katten löper

Ålande katt

..så klart. Det borde vi ju nästan ha förstått. Kusin Anna var snabbare. Det var riktigt nervöst ett par dagar.

Ring socialen om vi någonsin får en dotter...

And if you are American, vote Obama.

Vår pratiga katt

Jag ser dig

Vår katt Hjärtat fyllde ett år i måndags. Hon firade med Sheba. Hon äter så fort att det är osäkert om kycklingtärningarna alls passerar matstrupen - det ser ut som om de bara teleporteras från skål till mage på några sekunder.

Hjärtat är som andra katter i hennes ålder. Det ska busas och kelas om vartannat. Tår under täcket och prassliga påsar är roliga, liksa allt som skramlar och kan rullas över golvet när husse ska sova. Dammsugaren är fortfarande en gråzon för Hjärtat: hon följer dess brummande färd genom lägenheten, men är alltid vaksam.

Hon pratar en del. När hon är ensam hemma och hon hör någon i trappen jamar hon. Likaså när hon har varit på lådan. Annars är det mest det säregna kuttrandet som katter håller på med, som hörs från henne. Inte så ofta, utan ibland när hon klappas och så där. Som en ganska normal katt.

Men. I går började hon att prata med oss så fort vi sa någonting. Hela dagen var det jamande från något annat rum, eller kutter i samma rum. Inget bus heller, hon leker bara slött med bollarna och de andra leksakerna i några sekunder. Hjärtat vill bara kela, ligga knät och prata.

Hon har mat och vatten som hon äter. Hennes låda är rengjord. Hon piper inte när man trycker eller klämmer på henne, så hon verkar inte ha ont någonstans. (Hon brukar både klösas och bitas när man irriterar henne.) Men hon håller bakvagnen högt för det mesta. (Fast hon hoppar fortfarande från samma höjder som innan.)

Men någonting är ju fel. Kanske har Hjärtat ont. Kanske hände något natten innan, när vi var på jobbet, som skrämde henne. Kanske något eller någon utanför fönstret. Kanske något i trappuppgången. En hund eller en människa. Vi vet inte, men vi är inte så bekväma med att lämna henne ensam.