Det känns bisarrt

att läsa om katastrofen i Grekland. Den har fått oss på ett dåligt, avvaktande humör hela natten. En vansinnig massdöd, följt av tung landssorg får oss att dra upp axlarna och ta skydd för de mörka vindarna. Vi försöker ta skydd och gömma oss, anstränger oss för att inte de kalla kårarna ska springa längs ryggraden, men tidningarnas svarta rubriker skriker mot oss och vi måste titta, lyssna och fokusera.

Tidingens förstasida pryds av två rubriker. En om tre våldtäkter under Göteborgskalasets sista dagar och en om flygplanet som störtade. Stenen i bröstet blir större för varje gång vi läser orden. Tanken som upprepar sig inne i huvudet, som vägrar att försvinna, lyder som följer.

Vad är det här för värld?

I dag, precis som många andra dagar, tänker vi på offren och deras anhöriga. Drar upp axlarna och gömmer oss där dit vinden ännu inte nått.

Lyssnar vi inte?

Lyssnar vi män inte på kvinnorna vi är tillsammans med? En god vän upplyste oss idag, något frustrerat, om följande: efter ett par år i ett förhållande slutar mannen lyssna på kvinnan. Vännen hävdade att alla hennes dambekanta kunde berätta samma sak. Vad kvinnan säger blir något perifert att vifta bort, som en surrande fluga på spårvagnen.

Detta vägrar vi tro på. Vi tror, lagom sentimentalt, på kärleken och inte på att någons röst efter ett par års förhållande likställs med en droppande vattenkran i köket - irriterande men fullt möjligt att ignorera med hörlurar till stereon. Vi har därför ett meddelande:

Bröder, rensa öronen.

[en bisarr fotnot: några timmar efter att den här posten publicerades såg jag Girl Play, där en kvinna plötsligt inte kan höra sin partner. Det var början till slutet för dem...]

Att bli med blog

var lite krångligare än vi trodde. Det tog ett webbläsarbyte för kreationen att bli något annat än en tanke. Men här är vi nu, stolta över vår blogg. Vi hoppas kunna dela med oss av tankar, idéer, filosoferande, ett ständigt användande av "vi" istället för "jag", och förhoppningsvis ett gäng filmrecensioner.

Någon har kanske surfat hit från emrex.nu, vår personliga, engelska blog/portfolio och känner oss därifrån. Ni som aldrig har hört talas om oss är hjärtligt välkomna.