De svarta

När vi gick från Backa till Brunnsparken såg vi en långhårig mattsvart katt. Den tittade på oss där vi gick. Vi tittade tillbaka, saktade in när vi kom nära och stannade till slut. På nära håll såg vi ett halsband runt den svarta kattens hals. Vi hukade oss och katten knatade fram på stora tassar och lät sig klappas.

Den svarta katten hade varit en helt vanlig katt en gång i tiden, men nu var dess päls tovig. Nå, den stångades lite och spann svagt tills det dök upp en cyklist. Förtrollningen var bruten och katten sprang iväg. Halsbandet bar texten "Chipmärkt med Datamaers" eller nåt i den stilen. Inget namn, ingen adress, ingenting.

Vi gick vidare.

Två svarta kaniner knaprade gräs ett par hundra meter längre fram. Det bor en svart kaninfamilj vid Gamlestadstorget och så de här två vid Barken Viking ungefär. De är hemskt söta, men så klart bra mycket skyggare än katten. De for över gräsmattan så fort vi kom nära.

Sedan kom vi att tänka på en klasskamrat från Hvitfeldtska Gymnasiet som heter Johanna Pankow. Hon är väldigt smart och bestämd. Hon bor i Paris, men brukar dyka upp här i Göteborg en gång om året. Då inflikar hon oss i sitt stressade schema för en kväll med intelligent konversation. Nu var det ett par år sedan vi sågs och hennes nummer är borta, så vi tänkte jaga fatt på Johanna och blogga om det.

Vi börjar med google. Google länkar till IMDb, som menar att Johanna gjorde en dokumentärfilm 2006, som heter Koffer in Berlin - La vague Mémoire, Ein. Produktionsbolaget bakom filmen heter Inselfilm Produktion och de ska vi mejla, för att se om de vet hur man får kontakt med Johanna.

Stay tuned!

Uppdaterad på Johannafronten:
Det visade sig att hon fanns på Facebook...

Blandad soppa

Och så var de bara två. Nu är vi är singlar igen är det katten och vi mot världen. Hjärtat ligger och gnäller på flugor och måsar utanför sovrumsfönstret. "Hon har blivit en liten tjockis!" ropade flickvä- nej, exet, men det tycker inte vi. Hjärtat har fått karaktär. Hon har blivit vuxen!

Vi själva har ont i fötterna efter att ha gått de elva och en halv kilometrarna hem från jobbet nu på morgonen. Egentligen skulle vi bara gå halva vägen och åka spårvagn resten, men det går ju inga spårvagnar så tidigt på morgonen. Således var det bara att fortsätta traska. (Google maps visar bara hur man hade åkt bil - annars hade ni fått se gångvägen.)

Hur går det då med novellerna? Jo, skrivkrampen har släppt en aning och vi har förkovrat oss i H. P. Lovecraft (1890-1937) och hans kompisars märkliga och mystiska berättelser. En hel del sneglade på myten om Chtulhu har också försekommit.

På tal om att snegla... Kanske ska vi operera ögonen... 23 000 kronor för båda korpgluggarna.

Då kan vi snegla felfritt på bland annat Anine Bings blogg, som inte bara är en orgie i veckans mode.


Här är Anine (till vänster) tillsammans med Sara Sommerfeld (till höger) och Sara och vi har faktiskt varit spelat mot varandra i en kortfilm för tre fyra år sedan.

I övrigt är allt åt helvete.