36 CRAZYFISTS

Vårt favoritband 36 CRAZYFISTS kom ända från Anchorage, Alaska för att spela för ca 150 glada personer på Brew house* här i stan. Det var en närmast religiös upplevelse, trots att vi var äldst i publiken och stod och trängdes med barnen längst fram. Helvete vad bra de var, på rikssvenska. Tajta som få och de spelade hitsen som gjort dem stora. Det var nästan så att en tår glimtade till i vårt annars snustorra öga. Ett minne för livet. Vi lär aldrig få se dem live igen.

*Särskrivningen står Brew house för, inte vi.

Neurovadsadu?

Vår nya historia/novell/kanske bok med arbetsnamn DIDI (varför vet vi inte riktigt) kretsar kring en man med två personligheter. En kall analytiker och en primitiv jägare bundna till samma kropp. Vi har just försökt förklara hur det fungerar, hur höga nivåer av olika stressrelaterade ämnen i hjärnan får jägaren att ta över kroppen. Fight or flight response kallas det på engelska.

Men vi vet ju inte mycket om neurokemin i hjärnan. Vi försöker alltså förklara något vi inte riktigt greppar själva. Det känns som om vi har gått för långt ut på den frusna sjön och att isen i vilket ögonblick som helst ska ge efter.

Vi skrev så här
"De var fundamentalt olika, Koiso och Jackal. Det var hela poängen med konstruerat multipel personlighetssyndrom. Att isolera egenskaper i hjärnan för att konstruera två självständiga kärnor. Koiso Toson kunde fokusera sin uppmärksamhet på analyser och studier, det intellektuella. Jackal var den primala jägaren, så integrerad i locus coeruleus att han drack från dess spenar. Blev Koisos stress- och adrenalinnivåer för höga och noradrenalinkärnan exploderade i ett neuronregn slets haspen från dörren och jägaren stormade ut för att möta vad det än var som hotade dem.

Jackal borde ha tagit över, rusat ut och mött varelsen. Men det hade han inte gjort. Dörren stod öppen, men på andra sidan var det mörkt och tomt. Jackal var borta."

Så skapas de.

Family of faggot fans fly the flag

Titta på bilden. Titta på den äldste sonen. Titta på hans ansikte. Kom ihåg honom. This is the face of a future serial killer.

Soulpancake - det blev bara pannkaka

Den mycket rolige Rainn Wilson (ännu roligare Dwight i amerikanska The Office) har länge gjort reklam för en webbsajt som heter Soulpancake. Nu är den äntligen live och den intresserade oss I KUBEN såpass att vi skaffade oss ett konto där.

Soulpancake ger intrycket av att vara ett ställe dit man går och funderar över Livets Stora Frågor, ibland ge sin egen syn på ämnena, ställa egna frågor... Det är spirituellt, men inte så lamt som man kan tro. Vi gillar sånt här, att få filosofera över stora frågor och dök därför rakt in i Soulpancakes innandömen.

Det som såg bra ut på idéstadiet ser mindre bra ut i verkligheten. Första frågan vi attackerade var "Är kärlek inget mer än en kemisk reaktion?". Vi läste vad andra redan skrivit och gav sedan vår egen syn på saken: frågan är vinklad. Kärlek är en kemisk reaktion i hjärnan - och vi är helt okej med det. Det är fantastiskt att årmiljoner av biokemisk evolution har lett till den här kemiska reaktionen. "Inget mer än" får det att låta som om frågeställaren inte uppskattar den egna kroppens förmåga.

Men det här är ju internet. Anonymiteten lockar fram det värsta i människan. "Att säga att kärlek är en kemisk reaktion är att förolämpa alla som har älskat" skrev någon. "Kärlek är ovillkorlig" skrev någon annan. "Kärlek är gud" skrev en tredje. Det var faktiskt rätt många som skrev att kärlek är starkt förknippat med en gudom.

Och trots att det är Rainn Wilson, trots att det är unga människor som diskuterar, trots att idén var så bra på papper, är resonemangen ändå de samma som i den tokigaste av sekter. Ogenomtänkta svar där gud är förklaringen till allt.

Så till de som tror att kärlek är ovillkorlig: att älska någon kommer med en hel hög olika villkor! Vi älskar er så länge ni inte vänstrar med killen på Ica. Vi älskar er så länge ni inte förgriper er på vårt barn. Det hör till det sociala kontraktet att kärlek kommer med villkor.

Anyway, det är synd att människor måste leta utanför den egna kroppen för förklaringar till fantastiska fenomen. Det är synd att Soulpancake drar till sig trångsynta idioter och det är synd att ateister inte har någon självklar plats vid det filosofiska bordet.

I fortsättningen skriver vi I EN KUB när vi känner att en av livets stora frågor är värd att besvaras.

Bacon och annat

Vinterkräksjukan var hos oss i år igen, tätt följd av en förkylning vi nu återhämtar oss ifrån. Av de senaste femton arbetsdagarna har vi lyckats närvara under fem.

Ni känner till six degrees of separation? Att det bara är sex handslag mellan er och vilken annan människa som helst på planeten? Till exempel: Emrex skakar hand med kompis, kompis med sin farbror, farbror med en kusin som är senator i USA, som skakar hand med Barack Obama. Fyra handslag mellan emrex och Obama.

Kevin Bacon är en mycket flitig skådespelare. The Oracle of Bacon kallas spelet där man mäter hur många led skådespelare är från Kevin Bacon. Varje led är en siffra. Som högst kan man få sju. Till exempel: Steve Carell var med i American Storage med Maya Goldsmith som var med i Rails & Ties med Kevin Bacon. Steve carell har alltså ett Bacon-nummer på två.

Emrex var med i Crackaparkz med Ove Wolf, som var med i Dogville med Blair Brown, som var med i Loverboy med Kevin Bacon. Emrex Bacon-nummer är alltså tre.

Men nu har ett tekniskt fel slunkit in i imdb:s databas. Vårt Bacon-nummer visas, felaktigt, som två. Rätt siffra ska alltså vara tre.

I övriga nyheter följer vi Rainn Wilsons twitter.

Och Spotify är riktigt användbart!