Ridderligheten är död

"Parader för homosexuella kan liknas vid kriminell aktivitet och homosexuella är sataniska."

Frasen låter hämtad från det amerikanska bibelbältet, djupt in i smeten där din kusin är din bror och din mor är din svägerska och möjligen din kusin. Men så är icke fallet. Är det istället George W Bushs okände bror? Är det påven? Nej, nej och åter nej. Det är istället Moskvas borgmästare Juri Luzjkov, som väser ut sitt hat. Tillåt oss vara bland de första som harklar oss och lobbar en snorloska mitt i edert ansikte, herr Luzjkov. Ni är inte bara en inskränkt jävla idiot, utan också en brottsling.

Ingen av de stora tidningarna skriver om detta på sina förstasidor. Främlingsfientlighet och hat säljer inte på samma sätt som En Slumpmässigt Utvald Dokusåpa, Välj En Själv. Vi önskar dessa modiga redaktörer trasiga bilar, punkterade däck och glashala trottoarer. Vi skäms för att ni inte gör det.

Visst smakade det bittert? Det var också meningen.

Men så var det det här med ridderligheten. När spårvagnen hade glidit fram till vår hållplats höll vi upp dörren för en änglalik varelse som brände av ett miljonkronorsleende och försvann ut i natten. Vi sneglade bakåt och upptäckte då en annan kvinna bakom oss. Vi höll naturligtvis upp dörren för henne också. Men den här gången belönades vi med en blick som sade, "en öppen spårvagnsdörr får er inte att komma närmare våra trosor, jag borde fan anmäla er. Vem tror ni att ni är?".

Så där fick man för att man inte bara släppte dörren i ansiktet på henne. Att vara chevaleresk (inte chevalierisk) är ute, passé. Ridderligheten har fått ta ett steg tillbaka, bereden väg för era uppblåsta egon.

noterat om Dexter

...är att fler vill ingå i creddskaran. Morgon- och kvällstidningarna skriver om Dexter, men ni läste det här först. I EN KUB är på gränsen, I EN KUB är extrema, on the cutting edge som de säger i Staterna. Så dags nu, när de initierade redan har läst och uppdaterats I EN KUB. Vi har beskrivits som poetiska och tråkiga, men vi är poetiska och tråkiga on the cutting edge.

Creddigt

Vilket ord, eller hur? Vi ska härmed ingå i "creddskaran" (copyright © emrex 2007) och berätta att vi har sett de första sex, eller sju, avsnitten ur serien Dexter. TV-serien Dexter, som inte alls är tecknad, handlar om den jovaliske Dexter Morgan, som på dagarna jobbar som kriminaltekniker hos Miamipolisen, men på nätterna utövar rituella seriemord.

Att som seriemördare vara kriminaltekniker - specialist på blod - är ett lika logiskt som riskabelt val, ty för väl utförda mord kan leda poliserna att fundera på om seriemördaren inte jobbar inom rättsväsendet. I alla fall på TV och film. Men det är just blod, eller avsaknaden av, som fascinerar Dexter, när en ny seriemördare dyker upp i Miamis hetta.

För oss som läser mycket om seriemördare, både fakta och prosa, är det här en väldigt rolig serie. Dexter ger en potentiell bild av hur en seriemördare tänker, inte bara sporadiska paragrafer i polisromaner, utan fylligare och innehållsrikt, och vi blir speciellt nyfikna på hur författaren Jeff Lindsay, vars böcker om just Dexter har legat till grund för serien, är funtad. Vi känner oss nu manade att gå ut och inhandla Darkly Dreaming Dexter, första boken i serien.

Den första veckan är över

...och allt är sig likt. Vi har faktiskt använt vår nya fina mixer, tack mor, till att göra en smoothie. Tips för mixernybörjarna: tina frukten innan ni mixar ner den. Tinade frukter smakar mer än isfrostiga. Vi har också fortsatta problem med tandvärk, ett konstant irritationsmoment vi snart hoppas göra till en del av det förflutna.

Efter att snabbt ha lyssnat igenom Wojciech Kilars "Bram Stoker's DRACULA OST" har vi hittat soundtracket till nya boken, även om den inte handlar om vampyrer! Vi tycker nämligen om att lyssna på speciell musik när vi skriver. Musiken sätter stämningen och många gånger tempot. Det gäller att välja musik med omsorg när man använder den här tekniken. Britney Spears gör sig inte som fond till en ödesmättad lunta om ond bråd död i 1700-talets Belgrad, till exempel. (Såvida ni inte associerar fröken Spears med det preindustriella Östeuropa, vilket i sig kan bli ett fascinerande kapitel i era egna memoarer.)

Som slutkläm på den här något magra rapporten från kubens insida kan vi stolt berätta att Phoenix vann över Chicago och Mikael Tellqvist var en vägg i målburen. Fem vinster på nio matcher är över femtio procent. I phoenix är det ett fantastiskt resultat.