På väg till jobbet kom vi på vad som är felet med TV-serien Life. Det är birollerna. De är lika djupa som smörpapper, lika tredimensionella som tecknartekniken i South Park.
Livet på andra håll än Hollywood-USA är desto värre. Vi tänker just nu på katastrofen i Burma och dess militärjuntas ignorans för det folkmord de så enkelt kan sätta stopp för. Men de små militärsvinen är för upptagna med sina egna spegelbilder för att ge ett vitten för de fattigas lidande. Premiärminister Thein Sein och hans anhang borde radas upp och... I solidaritetens tecken måste vi avsluta den meningen med ...talas till rätta. Men det tar emot.
Det stora landet i väster, världspolisen USA står och tittar på. Men det finns ju ingen olja i Burma.
"Burma has rice and monks? Can't run cars with rice and monks! NEXT!" meddelar Dubya Bush antagligen sina rådgivare. Trots statens terroriserande av medborgarna, trots diktaturen, trots brotten mot mänskliga rättigheter, trots det utdragna folkmord som nu pågår kommer Uncle Sam inte till undsättning. Det är så man kräks...
Men å andra sidan är det soligt väder ute och vi har just inhandlat en 40" lcd-teve.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment