Om gud...

I väskan ligger The God Delusion av professor Richard Dawkins. Vi läser den till och från jobbet. Professorn från Oxford decimerar i sin bok sannolikheten att en gud existerar på ett mycket läsvärt sätt. Han radar upp religiösa argument och skjuter sedan ner dem med empiriska* data och sunt förnuft. Läsvärt, som sagt, oavsett om ni är inbitna bibelläsare eller ateister.

Det stora problemet med att läsa Dawkins bok är att vi bor i ett så sekulariserat land att det är svårt att hitta någon att argumentera med, när man väl har läst boken. Vi får väl skicka brev till KD:s Alf Svensson...

På tal om kristemokraterna och deras smutsiga kampanj mot samkönade äktenskap: tji fick ni.

Soulpancake ställer frågan om deja vu är något mer än bara en meningslös hjärnhicka. Förutom att nedvärdera hjärnans fantastiska egenskaper, som frågan faktiskt gör, är det något djupt sorgligt i signaturen tujisecs svar:

"As much as i like to believe it's some affirmation of a higher purpose, sadly the scientific explanation makes a more compelling argument. That doesn't mean its not important and one can't taking meaning from it. Science is just a formula in which the great spirit works."

Den vetenskapliga förklaringen är vettigare än att tro att deja vu är bekräftelsen på en högre kraft. Men, fortsätter tujisec, vetenskap är bara ett av guds verktyg. Således, trots att hjärnan är otroligt avancerad, måste en högre kraft tillskrivas själva hjärnans uppkomst! Hjärnan kan inte vara fantastisk på egen hand, äran ger tujisec åt en gud han aldrig sett, hört, eller känt.

Det är också intressant att tujisec kan acceptera empiriska data om deja vu, men inte empiriska data om gud.

(De andra argument de religiösa kommer med är för skrattretande att ens kommentera här.)