The blonde in a red dress...

har visat sig vara ett återkommande tema i vårat liv.

Bakgrunden är som följer: vi har ont i ryggen. Vi behöver massage. Massage. Den unga, blonda kvinna vi var kära i på gymnasiet är massös nu för tiden. Gymnasiet. Sista dagen i gymnasiet. Studenten. Nattklubb dagen vi gick ut gymnasiet. Hon, massösen, bar en röd klänning. Bitterljuva minnen från den kvällen. Hon satt i vårat knä halva kvällen. Det ljuva: hon satt i vårat knä. Det bittra: hon satt inte där hela kvällen.
Tre, kanske fyra år senare: filminspelning på Hisingen. Instängda i en kulturmärkt teater spelade vi Djävulen i ett drama om de sju dödssynderna. Kaotiska, varma dagar. Vår motspelerskas blonda hår i vågor nerför hennes rygg. Hennes röda klänning pressad mot vår rosa kostym. Bitterljuvt igen. Det ljuva: det intima och förföriska i att spela mot just henne. Det bittra: vetskapen om att allt var en illusion.

Och nu i veckan är det dags för en ny kull studenter att kliva, trippa eller lufsa ut i verkligheten. Det gäller att komma ihåg de bästa minnena. Som blondinen i röd klänning...

I en inte så lite stolt post scriptum kan vi också berätta att den film vi spelade huvudrollen i förra sommaren har åkt med regissören till Ryssland där den - dubbad - har mottagit fantastisk respons och visas flitigt på filmfestivaler i den kalla östnationen.