Arthur C. Clarke och Gary Gygax

1968 skrev Arthur C. Clarke en bok som heter 2001: A Space Odyssey. Den var fantastiskt bra. 2001 inspirerade forskning såväl som litteratur. Även sju år efter att den skulle ha utspelats - 40 år efter att den skrevs - går den att njuta av. Filmen av Stanley Kubrick, som skrevs samtidigt, är inte dålig den heller.

Uppföljaren 2010: Odyssey Two är också väldigt bra. Både boken och filmen.

De två böckerna, tillsammans med 2061: Odyssey Three och 3001: The Final Odyssey och Peter Watts Blindsight, är de enda science fictionböckerna vi någonsin köpt. (Nu när vi tänker på saken köpte vi aldrig 2001, utan stal den från vår mor när vi flyttade hemifrån.)

Det vi vill komma fram till är att Clarke inspirerade inte bara oss här på I EN KUB, utan också tusentals andra människor, att vända blicken mot himlen om natten och undra över artificiell intelligens, avlägsna planeter, monoliter och andra spännande saker bland stjärnorna i de interstellära djupen.

A. C. Clarke dog i morse.

På åttiotalet skrev den amerikanske författaren och speldesignern Gary Gygax en bok som heter Night Arrants, som handlar om två vänner och äventyrare, Gord och Chert, som råkade ut för en massa spännande äventyr i en fantasyvärld.

Gygax bok inspirerade oss att läsa Fritz Leiber och senare Terry Pratchett. Gygax, Leiber och Pratchett födde vårat intresse för att skriva själva. Och som vi skrev! Vi byggde hela universum, befolkade världar och strödde gudar i alla former över dessa världar.

Gary Gygax dog den fjärde mars 2008.

Världen blev tråkigare i mars 2008.