De svarta

När vi gick från Backa till Brunnsparken såg vi en långhårig mattsvart katt. Den tittade på oss där vi gick. Vi tittade tillbaka, saktade in när vi kom nära och stannade till slut. På nära håll såg vi ett halsband runt den svarta kattens hals. Vi hukade oss och katten knatade fram på stora tassar och lät sig klappas.

Den svarta katten hade varit en helt vanlig katt en gång i tiden, men nu var dess päls tovig. Nå, den stångades lite och spann svagt tills det dök upp en cyklist. Förtrollningen var bruten och katten sprang iväg. Halsbandet bar texten "Chipmärkt med Datamaers" eller nåt i den stilen. Inget namn, ingen adress, ingenting.

Vi gick vidare.

Två svarta kaniner knaprade gräs ett par hundra meter längre fram. Det bor en svart kaninfamilj vid Gamlestadstorget och så de här två vid Barken Viking ungefär. De är hemskt söta, men så klart bra mycket skyggare än katten. De for över gräsmattan så fort vi kom nära.

Sedan kom vi att tänka på en klasskamrat från Hvitfeldtska Gymnasiet som heter Johanna Pankow. Hon är väldigt smart och bestämd. Hon bor i Paris, men brukar dyka upp här i Göteborg en gång om året. Då inflikar hon oss i sitt stressade schema för en kväll med intelligent konversation. Nu var det ett par år sedan vi sågs och hennes nummer är borta, så vi tänkte jaga fatt på Johanna och blogga om det.

Vi börjar med google. Google länkar till IMDb, som menar att Johanna gjorde en dokumentärfilm 2006, som heter Koffer in Berlin - La vague Mémoire, Ein. Produktionsbolaget bakom filmen heter Inselfilm Produktion och de ska vi mejla, för att se om de vet hur man får kontakt med Johanna.

Stay tuned!

Uppdaterad på Johannafronten:
Det visade sig att hon fanns på Facebook...