Friheter

Frihet att uttrycka sig själv. Frihet att utöva sin religion. Frihet att uppfostra sina barn på det sätt man anser bäst. Bra principer i ett demokratiskt samhälle, eller hur?

En åttaårig flicka kom till skolan i Winnipeg med en nynazistiska symboler målade på kroppen och kände till det mesta om varför den vita rasen är överlägsen alla andra och att de andra raserna förtjänar utrotning.

När socialtjänsten omhändertog flickan hävdade hennes pappa att hans yttrandefrihet och religionsfrihet hade kränkts. Flickans mamma försvarade svastikan och menade att det är en gammal symbol för lycka (vilket är helt korrekt, men eftersom flickan sa att svastikan betyder "heil hitler" är det troligt att föräldrarna inte försökte lära flickan sanskrit). Hel artikel här.

Debatten som pågår handlar om var gränsen går. När ska staten ingripa?

De flesta håller med om att staten gjorde rätt i det här fallet. Nazism har ingen plats i en demokrati och en åttaåring som pratar om att utrota människor anses helt riktigt vara hjärntvättad. Det blir intressant när man drar problemet till sin spets.

Ska staten omhänderta barn till muslimska föräldrar, om barnen visar tecken på att inte förstå kvinnor och mäns lika värde?

Ska staten omhänderta barn till kristna föräldrar, om barnen tror att jorden inte är mer än sex tusen år gammal? Hur många amerikanska barn skulle inte det bli? Om de har fått för sig att katoliker/protestanter är mindre värda? Det skulle innebära en hel generation nordirländska barn hos fosterfamiljer.

Det är först när barnet skymfar andra, som staten verkar lägga sig i. Det är däremot helt okej när hjärntvätten sker bakom lyckta dörrar i hemmets lugna vrå.