Ridderligheten är död

"Parader för homosexuella kan liknas vid kriminell aktivitet och homosexuella är sataniska."

Frasen låter hämtad från det amerikanska bibelbältet, djupt in i smeten där din kusin är din bror och din mor är din svägerska och möjligen din kusin. Men så är icke fallet. Är det istället George W Bushs okände bror? Är det påven? Nej, nej och åter nej. Det är istället Moskvas borgmästare Juri Luzjkov, som väser ut sitt hat. Tillåt oss vara bland de första som harklar oss och lobbar en snorloska mitt i edert ansikte, herr Luzjkov. Ni är inte bara en inskränkt jävla idiot, utan också en brottsling.

Ingen av de stora tidningarna skriver om detta på sina förstasidor. Främlingsfientlighet och hat säljer inte på samma sätt som En Slumpmässigt Utvald Dokusåpa, Välj En Själv. Vi önskar dessa modiga redaktörer trasiga bilar, punkterade däck och glashala trottoarer. Vi skäms för att ni inte gör det.

Visst smakade det bittert? Det var också meningen.

Men så var det det här med ridderligheten. När spårvagnen hade glidit fram till vår hållplats höll vi upp dörren för en änglalik varelse som brände av ett miljonkronorsleende och försvann ut i natten. Vi sneglade bakåt och upptäckte då en annan kvinna bakom oss. Vi höll naturligtvis upp dörren för henne också. Men den här gången belönades vi med en blick som sade, "en öppen spårvagnsdörr får er inte att komma närmare våra trosor, jag borde fan anmäla er. Vem tror ni att ni är?".

Så där fick man för att man inte bara släppte dörren i ansiktet på henne. Att vara chevaleresk (inte chevalierisk) är ute, passé. Ridderligheten har fått ta ett steg tillbaka, bereden väg för era uppblåsta egon.