Neurovadsadu?

Vår nya historia/novell/kanske bok med arbetsnamn DIDI (varför vet vi inte riktigt) kretsar kring en man med två personligheter. En kall analytiker och en primitiv jägare bundna till samma kropp. Vi har just försökt förklara hur det fungerar, hur höga nivåer av olika stressrelaterade ämnen i hjärnan får jägaren att ta över kroppen. Fight or flight response kallas det på engelska.

Men vi vet ju inte mycket om neurokemin i hjärnan. Vi försöker alltså förklara något vi inte riktigt greppar själva. Det känns som om vi har gått för långt ut på den frusna sjön och att isen i vilket ögonblick som helst ska ge efter.

Vi skrev så här
"De var fundamentalt olika, Koiso och Jackal. Det var hela poängen med konstruerat multipel personlighetssyndrom. Att isolera egenskaper i hjärnan för att konstruera två självständiga kärnor. Koiso Toson kunde fokusera sin uppmärksamhet på analyser och studier, det intellektuella. Jackal var den primala jägaren, så integrerad i locus coeruleus att han drack från dess spenar. Blev Koisos stress- och adrenalinnivåer för höga och noradrenalinkärnan exploderade i ett neuronregn slets haspen från dörren och jägaren stormade ut för att möta vad det än var som hotade dem.

Jackal borde ha tagit över, rusat ut och mött varelsen. Men det hade han inte gjort. Dörren stod öppen, men på andra sidan var det mörkt och tomt. Jackal var borta."